| “Det er jo nesten mitt barndomshjem,” sier den fortvilte mannen som har bodd i samme oppgang i 43 år. I høst ble han og kona tvangsflyttet fra sin kommunale leilighet for at hele oppgangen skulle stilles til disposisjon for barn som kommer uten sine foreldre til Sverige. Det hele ledsaget av byråkratiske vendinger om at sånn er det bare. - När det är sådana saker man behöver lägenheter till i kommunen så har man möjlighet att flytta hyresgäster, säger Annika Lomarker som är vd i Grums hyresbostäder AB och tillika kommunchef i Grums. Åke Wigren har dock svårt att acceptera kommunens sätt att hantera ärendet. - Jag tycker de har skött det här så galet så jag har svårt att finna ord för hur galet det har skötts, säger han. Det ville ikke ha vært en komplett svensk samtidshistorie uten at man hengte seg mer opp i tendenser til rasistiske reaksjoner, enn i hvordan man behandler egne borgere. At de bokstavelig talt fortrenges fra sine omgivelser av personer uten tilknytning til landet, opprører tilsynelatende ingen, selv om man kan “förstå de känslor de har”. Hva er det med Sverige? |
